Currently viewing the category: "Jantelagens vålnad"

Diskussion om köerna till BUP

Diskussion om köerna till BUP
Häromkvällen slötittade jag på tv-nyheterna i väntan på ett annat program och fick då höra att man diskuterat de långa köerna till BUP. Köerna är långa och de bara växer.

Ett växande problem
De långa köerna till barn- och ungdomsprykiatrin är ett växande problem. Köerna har ökat med närmare 50% de senaste tre åren.

Ingen klarade vårdgarantin
Tragiskt nog klarade inget landsting målet om att alla ska få hjälp inom 30 dagar, rapporterade SVT. Knappt tre fjärdedelar av alla som sökte kunde få hjälp förra året och det råder stor skillnad mellan landstingen. Sex av dessa förmådde inte ens klara av hälften av de hjälpsökande.

Rena gissningar om orsakerna
Man diskuterade om köerna berodde på personalbrist, ökande tillströmning av remisser från skolorna, befolkningsökningen, resursbrist i skolan, ökad kunskap i samhället så att fler söker hjälp  eller möjligen att regeringen slopade prestationskravet för extrapengar eller …?

Åtgärder? Bara prat
När det gäller åtgärder pratas det om att anställa fler, omfördela resurser, utveckla barnpsykiatrin, hjälpa familjer hantgera situationen fram till dess att barnet får hjälp, samverkan mellan  skola och socialtjänst och …

Det låter vackert
Det låter vackert, men den allra viktigaste aspekten nämns inte ens, varken i tv-reportagen eller i pressen. Den viktigaste frågan är orsaken till att psykiaks problem ökar i samhället och det gäller inte enbart barn och ungdom utan totalt.

Varför händer detta?
För att få bukt med problemen måste man fråga sig varför. Varför händer detta? Vad kan det vara som gör att så många får psykiska besvär? Och får så allvarliga besvär att de måste söka professionell hjälp. Vad är roten till det onda? Och vad kan vi göra för att inte fler skall bli sjuka?

Är svaret politiskt obekvämt?
Kanske är svaret politiskt obekvämt, ekonomiskt obekvämt eller obekvämt på annat sätt – men det är väl ingen ursäkt för att låta den här makabra utveckligen få glida allt fortare i en utförsbacke?

Det finns handfasta fakta
Det finns forskning på området. Alltså inte bara förmodanden, synpunkter och rena gissningar, idéer om tro, hopp och kärlek, utan handfasta fakta. Ta reda på dessa fakta och ta krafttag för att lösa problemen underifrån – istället för att delvis kapa topparna på isbergen och delvis sopa problemen under mattan eller leka struts och låtsas att problemen inte finns.

Det är naivt att tro det blir bättre av sig självt
Vem kan vara naiv nog att tro att det blir bättre av sig självt? Bara vi väntar lite så växer det nog bort. Det är det det inte gör! Även om våra politiker kanske inbillar sig det.
Christina Gustavson

Argt om sjukvården ett valår

Vettiga lösningar
Efter att ha arbetat ett helt liv inom svensk sjukvård kunde jag bara inte låta bli att i den här boken försöka peka på  problemen inom sjukvården och kanske viktigare även på orsakerna till problemen.
Jag hoppas att även du reagerar och blir arg. Ryt gärna till.
Viktigast är att det faktiskt kan finnas vettiga lösningar och att det sker förändringar i rätt riktning.

Famlar i mörkret
Det är först när man ser orsak och verkan som man kan åtgärda på rätt sätt. Annars famlar man i mörkret. Detta är tydligare inom sjukvården än någon annanstans. Man kan inte bota ”ont i magen” om man inte vet orsaken till det onda.

Det hjälper inte med gips
Om sjukvården har ”ont i magen” vet man dock med ganska stor säkerhet att det inte hälper att gipsa den. Det gäller att ta reda på orsaken och sätta in åtgärden där, dvs vid roten till det onda, istället för att fumla runt med den ena tandlösa åtgärden efter den andra.

Bättre vård för patienterna eller …
Lösningar finns under förutsättning att politiker och beslutsfattare tar till sig kritiken och börjar tänka om.
Och naturligtvis även att chefer och småpåvar på olika nivåer börjar se till patienternas bästa istället för att försöka uppfylla prestationskrav i syfte att själva stiga i graderna, få klappar på axlarna från högre ort och få högre lön.
Tyvärr är det ofta detta det rör sig om.

Vill väcka debatt
Jantelagens vålnad är avsedd att väcka debatt. Boken beskriver svensk sjukvård sedd ur ett helikopterperspektiv över ett krisartat och katastrofdrabbat sjukvårdsområde. Den presenterar ett nytt synsätt och nya förslag till lösningar.

Argt om sjukvården ett valår
I boken föreslås en vård anpassad till patienternas/ skattebetalarnas egna önskemål och behov. En vård utformad i direkt samråd med patientorganisationerna – istället för en toppstyrd vård som den ser ut idag.

Förskönande omskrivning
Med en förskönande omskrivning kallas det för ”patienten i fokus” – när vården istället är utformad av administratörer med kikarsiktet inställt på besparingar för huvudmannen.

Nätbokhandel och bibliotek
Boken finns som pocket och kommer som e-bok.
Christina Gustavsons böcker och går att köpa genom nätbokhandeln och låna på bibliotek.

Fakta om boken:
Christina Gustavson: Jantelagens vålnad
Förlag: Joelsgården Förlag
ISBN 978-91-88013-24-8
Format: Pocket
Antal sidor: 196

Om författaren:
Författaren är medicine doktor och specialistläkare med lång erfarenhet av svensk sjukvård.
Christina Gustavson, PhD., M.D., M.B., Ch.B., är rättspsykiater, forskare, specialistläkare, förläggare, författare.
Hon är medlem av Sveriges Författarförbund sedan 1993, tre av hennes fackböcker finns utgivna på ICA bokförlag och fyra av hennes böcker har blivit Talbok genom MTM.

Kontakt:
www.gustavson.se
https://www.facebook.com/joelsgardenforlagsgrupp/
https://www.facebook.com/christina.gustavson.58

Christina Gustavson 193Psykiatrin är inte vårdens slasktratt!

Felaktig uppfattning
Man måste se över hur #sjukvården fungerar och hur olika #vårdplatser används. Ofta skälls psykiatrin för att samarbeta dåligt med andra verksamheter, men det är snarare så att allmänhet, #vårdgrannar, beslutsfattare och andra verksamheter kanske har en något felaktig uppfattning om vad psykiatrin arbetar med, har för uppdrag och förmår uträtta.

Felaktiga förväntningar
#Psykiatrin är inte till för att lösa andra avdelningars platsbrist eller liknande problem, men förväntningarna finns. Psykiatri är en #medicinsk specialitet och alla tänker kanske inte på att den inte är det samma som psykologi, som är en #beteendevetenskap.

Allt kräver inte inläggning
Patienter med lindriga eller mindre allvarliga psykiska problem kan mycket väl tas om hand t.ex. på en #vårdcentral och distriktsläkarna är väl kompetenta att avgöra om och när #remiss till en #specialistkompetent psykiatrisk enhet behövs. Kanske gäller det medicinjustering eller liknande, vilket inte kräver en inläggning på psykiatrisk avdelning, utan lika gärna kan skötas av en distriktsläkare eller konsultläkare.

Vägrar ta tillbaka
Det verkliga problemet uppkommer när patienten efter en inläggning – som kanske inte ens varit nödvändig ur medicinsk synpunkt – skall skickas tillbaka från den aktuella psykiatriska enheten och man står inför den situationen att t.ex. #äldreboendet vägrar ta tillbaka patienten.

Omöjliggör omhändertagandet
Detta obstruerar, försenar och omöjliggör eventuellt ett omhändertagande av andra patienter med mer akuta och tvingande #vårdbehov på den psykiatriska avdelningen.

En konsekvens
Det innebär att en #självmordsbenägen ung kvinna kanske inte kan få någon plats eller att en #psykotisk man inte kan tas om hand.

Tvingas köpa platser
Är situationen mycket allvarlig och ett akut omhändertagande nödvändigt tvingas man köpa vårdplatser utomläns till kostnader som ibland ligger upp emot 100.000:-/månad/plats eller mer, för att de egna platserna är upptagna av #färdigbehandlade patienter som kommunen vägrar ta hem.

Det måste finnas ett flyt!
För att vården skall vara effektiv så måste det finnas ett flyt i arbetet!

Måste ta tillbaka
Det innebär att om man skickar in en patient för en tillfällig behandling, så måste man ta tillbaka patienten igen när den psykiatriska vårdenheten bedömt att patienten ifråga är färdigbehandlad, om det så skall finnas skriftliga #kontrakt om detta de olika behandlingsenheterna emellan och för varje enskild patient.

Psykiatrin ingen slasktratt!
Psykiatrin får inte bli en slags #slasktratt eller #avstjälpningsplats dit man skickar iväg patienter, som man inte riktigt orkar med (t.ex. pga. #personalbrist) eller vill bli av med för att de upplevs #besvärliga och #störande, och sedan inte tar tillbaka patienten ifråga, utan är nöjd med situationen.

Nya tidens #ålderdomshem
Man använder med andra ord specialistpsykiatrins få platser som kommunal avstjälpningsplats, #långvård och #sjukhemsboende. Det är inte ekonomiskt försvarbart. Dessutom blir då psykiatrin den nya tidens ålderdomshem och i och med det slutar den fungera som den medicinska #specialistverksamhet med #spetskompetens den egentligen är.
Christina Gustavson

Christina Gustavson 192Den moderna ättestupan
eller ofrivillig dödshjälp?

Hjälplös som ett barn
Uttrycket hjälplös som ett barn är inte oväsentligt i sammanhanget. Vi vet att riktigt små barn är hjälplösa. Ingen skulle komma på tanken att sätta ett trygghetslarm runt handleden på ett spädbarn och lägga det ensamt i ett rum och säga att barnet får hjälp när och om det ringer. Vi vet alla att barnet inte har förmåga att varken trycka på knappen eller förstå larmets funktion. Man skulle kunna räkna ut i förhand att det barnet kommer att avlida ganska snart.

Ingen ber om att bli sjuk!
Det finns gamla som befinner sig i samma hjälplösa situation! Ingen ber om att få bli sjuk, bli hjälplös eller bli beroende av andra. Ändå kan man inte bara tänka sig att sätta ett larm på en person som är helt hjälplös – utan man gör det faktiskt.

På försök?
När det gäller vissa kommuners beslut att alltid sända hem äldre till bostaden, trots att de kanske är hjälplösa som barn, ”på försök, för att se hur det går”, så vet man naturligtvis redan hur det går.

Men varför?
Varför gör man så? Är det ett besparingsalternativ? Att mer eller mindre ordna en ofrivillig dödshjälp, så att man slipper kostnaderna för just den personen när det gått precis så som man kunnat räkna ut i förväg, dvs. personen ifråga avlider? Eller varför? Finns det rim och reson i detta? Eller ens en tanke bakom besluten?

Den moderna ättestupan eller ofrivillig dödshjälp?
Det märkliga i resonemanget är att alla kommer förr eller senare att bli gammal. Om man inte väljer att i förtid avsluta sitt liv, vill säga. Förr i tiden användes ättestuporna i det sammanhanget av äldre som insåg att de snart inte kunna klara sig själva. Genom att begå självmord och hoppa utför ättestupan besparade man både sig själv och andra en del besvär. Men om de äldre inte hade hoppat frivilligt, hade man då gett dem en liten hjälpande knuff i ryggen?

Är beslutsfattare immuna?
Ännu märkligare är att beslutsfattare inte inser att de också kommer att bli gamla. Man vet inte vad som händer längs vägen. Man kan råka ut för allt möjligt – allt från trafikolyckor till sjukdom och demens. Hur kan man vara så säker på att själv klara sig undan alla problem att man vågar fatta beslut rörande andra – beslut som i praktiken innebär en åtgärd som kan tyckas vara det närmaste ofrivillig dödshjälp man kan komma?

Inför självbestämmanderätt!
Samhällets syn på äldre har blivit mycket märklig. En människa som arbetat och slitit i hela sitt liv, skött sig och betalat skatt, borde formellt ha rätt till att få åldras med värdighet och ha rätt att själv bestämma om man skall sitta ensam i en lägenhet eller bo på ett äldreboende där det finns möjligheter till dagligt sällskap, samtal, aktiviteter och mänsklig samvaro! Och det utan att behöva stå i evighetslånga köer. En självbestämmanderätt – vore det så otänkbart?

Inte gratis förmån
Den som får bo på ett äldreboende har inte bara betalat det i förskott via skatten utan betalar också en rejält tilltagen del av pensionen för sitt boende.Det är inte en gratis förmån, utan något de äldre betalar för.

Mer lönsamt för samhället
Det är mer ekonomiskt lönsamt för samhället om fler vill bo på ett äldreboende än att bo kvar i hemmet med den enormt kostnadskrävande apparat som krävs för att möjliggöra detta, så varför i hela friden inte låta de äldre bestämma själva?

Christina Gustavson 12En könsfråga?
Eller är det en könsfråga? Fler kvinnor lever längre. Vi vet redan att kvinnor är åsidosatta i många avseenden, sämre ingångslön och sämre löneutveckling för samma arbete, sämre vård på sjukhus t.ex vid en hjärtinfarkt osv. Exemplen är många. Är det den trenden som slår igenom när det gäller vård av gamla också?

Skydda äldres rättigheter genom lagstiftning! Jag vill se lagar som skyddar de äldres rättigheter, kontrollsystem och garantier för att lagarna efterlevs – och jag vill se dem nu! Innan det blir för sent för ännu fler.
Christina Gustavson

Läs Christina Gustavsons blogg och andra inlägg:
Min privata sida
: www.gustavson.se – med tillhörande FB-sida: https://www.facebook.com/christina.gustavson.58
Twitter: https://www.twitter.com/GustavsonInfo

Mina böcker hittar du här: www.joelsgarden.se – med tillhörande FB-sida: https://www.facebook.com/joelsgardenforlag
Min bokblogg: www.joelsgarden.se ”Christina Gustavsons bokblogg”
En fingervisning om mord: https://www.facebook.com/En-fingervisning-om-mord-535639796610881/timeline/
Förlagets boksida: http://www.joelsgarden.se/?p=992

Linkedin: gustavson.christina@gmail.com

Christina Gustavson 83Christina Gustavson:

Jantelagens vålnad

Boken: Jantelagens vålnad är avsedd att väcka debatt. Boken beskriver svensk sjukvård sedd ur ett helikopterperspektiv över ett krisartat och katastrofdrabbat sjukvårdsområde. Den presenterar ett nytt synsätt och nya förslag till lösningar. Den finns även som e-bok med samma titel: Jantelagens vålnad.

I boken föreslås en vård anpassad till patienternas/skattebetalarnas egna önskemål och behov. En vård utformad i direkt samråd med patientorganisationerna, istället för vården som den ser ut idag.

Med en förskönande omskrivning kallas det för ”patienten i fokus” när vården istället är utformad av administratörer med kikarsiktet inställt på besparingar för huvudmannen.

Christina Gustavson 3Christina Gustavson: Kompetensinflation

En annan hierarki
Om man ser tillbaka fanns, på gott och ont, en annan hierarki inom sjukvården. Det fanns
sjukvårdsbiträden, som bäddade, matade patienter och utförde omvårdande uppgifter,
undersköterskor och sjuksköterskor, alla med sina specifika arbetsuppgifter.

Biträdena rationaliserades bort
Sedan började man tänka i termer av ”platta organisationer” och rationaliserade bort biträdena så totalt att denna kategori knappast skulle få finnas kvar, utom möjligen inom psykiatrin, där det på vissa håll fortfarande finns skötare. Alla skulle erbjudas fortsatt utbildning och utveckling. Det innebar att även de som inte ville, de som trivdes med sitt arbete som det var, tvingades antingen sluta eller acceptera att sätta sig på skolbänken.

Samma arbetsuppgifter
Därefter skulle man ha undersköterskeutbildning för att få lov att bädda sängar och bära ut bäcken. Arbetsuppgifterna fanns och finns kvar, men det krävdes nu högre utbildning för att få utföra dem – och det krävdes att en kostnadsmässigt dyrare personalkategori skötte även dessa förhållandevis enkla uppgifter.

Överkvalificerade
Analogt med den utvecklingen uppmuntrades undersköterskorna att utbilda sig till sjuksköterskor, så att en överkvalificerad yrkesgrupp så småningom kommer att utföra undersköterskornas arbetsuppgifter.

Lämnar de vårdande uppgifterna
Sjuksköterskorna uppmuntras till att bli administratörer eller forskare och alltså att i allt högre utsträckning lämna de direkt sjukvårdande arbetsuppgifterna.
Som en konsekvens tvingas alltså sjuksköterskorna att antingen utföra arbetsuppgifter de är överkvalificerade för eller söka sig till arbetsuppgifter utan direkt patientkontakt och bort från själva den sjukvårdande rollen.

Ett glapp
Det blir alltså ett glapp och ett tomrum – vem skall i framtiden utföra sjuksköterskornas högkvalificerade sjukvårdande arbetsuppgifter? Jag talar nu inte om de sjuksköterskor som specialistutbildat sig inom områden som t.ex. operation, narkos, diabetes osv, utan om alla de andra.

Inflation i vården
Det har uppstått en inflation inom sjukvården, vilket leder till en avsevärt dyrare vård och försämrad ekonomi för landstingen – utan att vården för den skull blivit bättre för patienterna.
Man kan undra vad politikerna har för avsikt med detta?
Christina Gustavson

Christina Gustavson 3Christina Gustavson:

Tillsätta chefer kräver kunskap, inte godtyckliga beslut

En god löpare är inte nödvändigtvis en bra vårdare
Låt  kunskapsbaserade värderingar genomsyra tillsättandet av chefer. En god löpare är inte nödvändigtvis en bra vårdare, även om han är van att springa och i sitt arbete kommer att få fortsätta springa mycket i korridorer.

Militärer som chefer i vården?
Inom vissa landsting har det varit populärt att anställa f.d.militärer som chefer. Man kan undra hur välbetänkt detta är, då en suverän militär strateg inte nödvändigtvis är lika skicklig på att driva och utveckla sjukvård.

Ett lyhört avlyssnande
Det finns de som berömmer sig av hårda nypor och jag tror att det kan behövas ibland, men anser att de ger bäst resultat när de hårda tagen sker efter ett lyhört avlyssnande av verksamhetens behov och faktiska möjligheter.

Ändamålsenliga åtgärder
Om åtgärderna sedan baseras på en samordnad och genomtänkt utvärdering blir de mer ändamålsenliga. Utvärderingen bör inbegripa det som har varit, det vill säga de förändringar som tidigare har gjorts och de resultat dessa ledde till. Slutligen bör utvärderingen även omfatta en avvägning av nuläget och hur det ser ut just idag.

Kunskapsbaserade målsättningar
Målsättningen inför framtiden måste fortsätta vara förankrad i en kunskapsbaserad utveckling och inte bygga på godtyckliga beslut.

Mer skada än nytta
Chefer och ledare som har behov av att profilera sig genom att blint driva vissa frågor och egna käpphästar utan gedigen kunskap om och utvärdering av det som skall förändras, ställer till med mer skada än nytta och dessa skador kan sedan ta många år att reparera.

Fallgrop
Det som för den enskilde kanske kan tyckas vara ett handlingskraftigt och modigt beslut, kan i själva verket visa sig vara en fallgrop.
Christina Gustavson

Christina Gustavson 3Christina Gustavson: Ovälkommen?
Fördomar och förutfattade meningar är djupt rotade företeelser

Ovälkommen i vården, ett exempel:
En patient hade i sin ungdom haft psykiska problem i kombination med alkoholproblem. Hon remitterades till en specialistpsykiatrisk öppenvårdsmottagning, behandlades med samtalsterapi och medicin och förbättrades efter hand.

Remitterad
Efter en uppföljning på ett par år (!) remitterades hon tillbaka till den vårdcentral där hon hörde hemma. Hon använde då visserligen medicin och behövde komma för kontroll och receptförskrivning på den psykiatriska kliniken en gång per år, men med möjlighet att själv höra av sig för snabbare tid vid försämring.

Vägrade ta emot patienten
Remissen returnerades dock av vårdcentralen ifråga, emedan man där vägrade ta emot patienten.

Ännu inte kallad efter 10 år!
Upprepade försök gjordes med långa mellanrum, men ännu efter 10 år hade patienten inte kallats till vårdcentralen för hjälp med allmänna krämpor som inte hade någonting med psykiska problem att göra. Hon var alltså tvungen fortsätta på den psykiatriska mottagningen även när det gällde problem som diabetes och högt blodtryck.
Finns det någon rim och reson i detta?

Fel signaler
Detta ger helt fel signaler till en patient som kämpat sig upp ur ett sjukdomstillstånd, lyckats få kontroll över sitt liv och vill gå vidare!

Inte ovanligt
Då detta inte är ovanligt, blir det med åren mycket stora grupper patienter, som måste ha en ”hemmahamn,” någonstans att höra till, för att inte hänga i luften och åter insjukna.

Ohållbart för psykvården
Situationen blir därför ohållbar för de psykiatriska mottagningarna, som på detta sätt blir överfulla, korkar igen av patienter som inte går att sända vidare och mottagningarna får på så sätt inte utrymme att åta sig nya patientfall och köerna växer.
Detta är inte heller försvarbart ur samhällsekonomisk synpunkt!

Attitydförändring behövs
Att arbeta med en ordentlig vårdplan skulle kunna lösa en del av den här typen av problem, men det som främst behövs är en attitydförändring både hos allmänheten såväl som andra medicinska specialiteter när det gäller psykisk sjukdom, de psykiatriska mottagningarna och vårdenheterna!

Fördomar och förutfattade meningar är svåra att utrota
Fördomar och förutfattade meningar är djupt rotade företeelser och svårare att dra upp med roten än den segaste maskros!
Christina Gustavson

Christina Gustavson 3Christina Gustavson:
Kvalitetssäkra ledarskapet också!

Nödvändigt
Att kvalitetssäkra och att utföra ett målmedvetet kvalitetssäkringsarbete är en nödvändighet i vården och för detta behövs också bra kvalitetssäkringssystem.

Inspiration från många håll
Inspiration till ett fortsatt kvalitetssäkringsarbete kan hämtas både från utlandet och från den svenska vårdsektorn på olika håll.

Risk för urholkning
Ett problem är att sjukvården inte tillförts resurser i motsvarande grad, som den tidsmässiga åtgången för en verkligt högklassig vård kräver. Ännu mindre räcker det för att säkra ett system som skall värna om denna kvalitet. Detta medför risker för urholkning av svensk sjukvårds höga kvalitet och standard på sikt.

Olika uppgifter konkurrerar om tiden
Det har framförts att även den bristande motivationen att ge en högklassig vård minskar hos vårdpersonalen, men jag tror inte att problemet ligger här. Jag tror att motivationen att lägga ner tid på att dokumentera i ett säkerhetssystem kanske minskar därför att man istället vill lägga all tillgänglig tid på vården, som ju sviktar allt mer.

Bristande ledarskap snarare än bristande förmåga
Den verkligt stora risken när det gäller att holka ur kvaliteten är alltså inte vårdpersonalens bristande förmåga, utan det bristande ledarskapet.

Därför: Kvalitetssäkra ledarskapet också! Inte bara vården eller delar av den. Christina Gustavson

Christina Gustavson 3Christina Gustavson:

Kockliga eller ledarskap i sjukvården?

 

Kockliga undergräver  auktoriteten
För en bättre vård behövs dels att chefernas auktoritet inte undergrävs, varken genom motsträvighet från de professionellt ansvariga eller genom mindre välgrundade ingripanden av politiska huvudmän.

Vården behöver inte någon kockliga!
Ledningsmandatet är på många håll otydligt, vilket leder till att den formella ledningsfunktionen i praktiken kan bli försvagad. Sjukvården behöver ett bra ledarskap – inte en kockliga.

Många system ger sämre soppa
Därtill är oftast styrsystemen bristfälligt utvecklade och splittrade genom att olika slags system verkar i vården. Det gäller dels det professionella systemet, det ekonomiska och administrativa, det system som gäller mellan de anställda och deras fackliga organisationer å ena sidan och arbetsgivaren å den andra, samt slutligen de politiska systemen.

Dubbla budskap
Inte sällan förmedlas budskap vilka inbördes är oförenliga. När det sker uppifrån och ner i organisationen försvagar det inta bara ledningsfunktionen utan dessutom själva budskapet till alla dem som är anställda i vården.
Christina Gustavson

Visit Us On FacebookVisit Us On TwitterVisit Us On Linkedin