Christina Gustavson: Kan läskunskaper förhindra brott?

När man pratar om brott och hur brott blir till är det vanligt att man tänker på faktorer som svartsjuka, hat, pengar, osv. men det finns andra anledningar till brott. Det finns exempel på personer som begått våldsbrott av anledningar som vi inte kunnat tänka oss. Ofta sitter den verkliga anledningen till ett brott långt inne. Det går inte alltid att säga: Lägg korten på bordet, och: varför gjorde du det här? För att få veta bakgrunden, som ibland är en stor hemlighet som brottslingen håller fast, gäller det att först vinna dennes förtroende. Man får kanske bereda sig på att bli lurad några gånger innan den verkliga sanningen tittar fram.

Jag vill ta ett exempel. En man hade slagit ner kassörskan i en affär. Han hade begått fler brott också,  men man kan bli litet nyfiken på varför han slagit ner kassörskan, eftersom det visade sig att han hade pengar med sig och inte heller tog något ur kassan. Efter hand kröp det fram att han hade köpt cigaretter och betalat med en sedel. Kassörskan hade sagt: Har du inte mindre? Då klippte han till. Det visade sig sedan att denne store starke machokille inte kunde läsa och skriva. Han kunde inte heller räkna växeln i affären. Han brukade slänga fram en sedel och räkna med att det skulle räcka till det han hade köpt, så kunde han sen visa sig generös och inte ta emot växeln utan låta kassörskan behålla den. Men om någon frågade om hans betalning så blev han ställd. Han hade hellre dött än låtit någon förstå att han inte kunde räkna så pass att han inte kunde hålla koll på växeln eller hur mycket han skulle betala. Han kunde inte siffrorna. En svensk kille, med svenska föräldrar och som gått i svensk skola och inte så begåvningshandikappad att detta kunde vara orsaken. Han var inte heller drogpåverkad vid incidenten i affären.  I det här fallet handlade det om hans självkänsla och ett stort, hemligt komplex.

Efter avtjänat straff skulle den här personen gå ut i samma situation, så för att om möjligt förhindra fortsatt brottslighet av samma typ planerades ett program där den här killen fick lära sig läsa och räkna så pass att han klunde klara av att förstå priserna i affären och betala och kunna räkna växeln han fick tillbaka. Det var inte helt lätt, för de som ansvarade för utbildningen just där hävdade bestämt att det är grundskolekompetens som gäller och det gick inte att rucka på reglerna. Det svenska samhället är stelbent, så det gick inte att ordna den skolgång han behövde, eftersom han vägrade att läsa andra skolämnen, och den lärare som ansvarade för undervisningen just där vägrade att göra avkall på att killen skulle läsa alla de skolämnen som ingick i läroplanen.

Det löste sig genom ett privat engagemang och frivilliga insatser.
I vanliga fall kanske man inte inser hur man kan utvecklas som person om man inte klarat av skolgången. Om man inte kommit just den här personen inpå livet hade man aldrig fått veta var skon klämde. Visst, det fanns kanske andra anledningar till att han begick andra brott, men en av anledningarna var att han inte kunde läsa och räkna ens på grundläggande nivå.

För att rehabilitera en sådan person i samhället är en grundläggande utbildning alldeles nödvändig. Den här killen värjde sig hårt mot att gå i skolan och för att få honom att överhuvudtaget gå med på att ta emot hjälp ordnades enbart undervisning i läs- och sifferkunskap. Han slapp läsa alla andra skolämnen, för annars hade han inte ställt upp. Dessutom var skuld och skam-faktorn så stor att han vägrade visa andra att han inte kunde och individuell undervisning var enda vägen.

Om man får vara litet idealist så kanske man kan våga hoppas att kunskapen hjälper åtminstone just den här killen att få känna sig mer delaktig i samhället, att han växer med sina kunskaper och sedan kanske föredrar att skaffa sig ett jobb istället för att begå brott.

Jag har många gånger känt mig så arg och samtidigt så uppgiven inför samhällets stelbenthet. Samtidigt får man inte vara så naiv att man tror att skolkunskap skulle kunna omvända alla brottslingar till hederliga samhällsmedborgare, för så är det naturligtvis inte. Men just den här personen fick ett helt annat utgångsläge efter utskrivningen.

Kan skolkunskaper förhindra brott? Det vet jag naturligtvis inte, men jag är helt övertygad om att många skulle få en helt annan tillvaro om de kunde läsa och räkna växelpengarna i affären!

Och jag kan inte låta bli att undra – måste man lägga ribban så högt? Varför inte nöja sig med att ge en sån här kille möjligheten att bara lära sig läsa och räkna pengar och hoppas att kunskaperna inte bara skall få honom att växa, utan kanske att det blir en så positiv erfarenhet att han sedan tycker det är roligt att lära sig några andra skolämnen också? Kanske inte alla – men några?
Måste man möta den här typen av personer med kravet på allt eller inget? Dvs.: Läser du inte hela grundskolan så får du ingen utbildning alls, för då ordnar vi inte någon undervisning för dig?

Det jag vill komma fram till är att läskunskap, grundläggande sifferkunskap i vissa fall kan vara en brottsförebyggande åtgärd. Kanske en åtgärd i det lilla, men varför inte? Det ger ju i alla fall just den personen en bättre plattform i livet.

Hur tycker du att man borde tänka i den här frågan? Låt mig gärna veta vad du tycker!

Jag har arbetat fram en enkel kurs om hur man lär andra läsa. Barn som vuxna. Jag återkommer till den.
Christina Gustavson