Christina Gustavson: En resa till Karen Blixenmuséet

En dag kom jag att tänka på att jag aldrig hade varit i Afrika, trots att jag rest över hela världen. Därifrån gick tankarna vidare till filmen Mitt Afrika och Karen Blixen. Jag kom ihåg att jag hört om ett  Karen Blixenmuseum i Rungsted Kyst, Danmark och talade med en väninna om att jag skulle vilja åka dit. Ett infall, en impuls bara. Hon tyckte det ar en kul idé. Tursamt nog hade hon en bekant som ägde en Roll Royce. Hon kontaktade honom och han var också med på noterna. Vi bestämde oss för att åka i ståtlig stil.

Karen Blixen museum 2Vi kände oss väldigt Karen Blixeninspirerade inombords och det fick gärna synas utåt också. Vi klädde oss i hatt, vilket kändes som en viktig ingrediens just då. Vår chaufför snyggt klädd i mörk kostym. Han hade en väldigt elegant chaufförshatt, som han inte hade nåt emot att ta på sig. Dagen till ära plockade han fram två små flaggor, en svensk och en dansk, och satte dem längst fram på båda sidor om motorhuven.

Christina Gustavson 6Så åkte vi i nästan kunglig elegans till Helsingborg, tog färjan över till Helsingör. Därifrån var det inte svårt att hitta till museet. Det var intressant att se hennes hemmiljö. Nu efteråt är nästan det enda jag kommer ihåg att gardinerna var så långa att man hade vikt ut en halvmeter eller mer på golvet. På muséet förklarades det att det var viktigt att visa att man hade pengar, och det visade man bland annat genom att köpa mer gardintyg än vad som egentligen gick åt.

På vägen hem minns jag att vi stannade för att gå in i en liten loppisbutik, mest för att vi behövde röra på benen. Efter en stunds tittande hade jag hittat en bedårande liten kopp, men jag gick ändå därifrån utan att köpa något.

Christina Gustavson 4
Vi fortsatte över till Sverige och stannade till vid Sofiero där vi bredde ut några filtar och tog fram en medhavd picknickkorg och kaffe i termos.
Det såg säkert väldigt mysigt ut för det samlades en hel del folk runt om. Jag tyckte det var litet pinsamt, men min väninna skojade och sa att de tror nog att vi är kungliga allraminst. Sedan packade vi ihop och stuvade in oss i bilen igen och körde hem efter en trevlig och inspirerande dag.

Det hade kanske inte hänt så mycket egentligen, men en dags avkoppling i ny och något annorlunda miljö med fläktar från en förgången tid. Det var särskilt roligt att åka ut i hatt och få känna sig litet busig samtidigt, och inte bara kulturell. Jag kan inte påstå att dagen stimulerade till något speciellt skrivet alster, även om den gav en liten energikick i största allmänhet och blev ett roligt minne att återvända till ibland.
Christina Gustavson   

Tagged with →  
Share →
0 comments