Christina Gustavson: Varför rymde jag?
Mest av allt för att få en meningsfull ålderdom, få bestämma själv, få fortsätta vara aktiv, få göra det jag själv vill (inte det andra säger åt mig att göra), få välja själv bland allt det jag aldrig hunnit förut, få göra uppror mot samhället på mitt eget sätt, kanske rent av litet av en försenad tonårsrevolt – och inte bara anpassa mig till det samhället erbjuder för min ålderdom, och att slippa se fram mot ett passivt vissnande i väntan på ättestupan.
Och jo, få rädda världen. Åtminstone lite grann…
Längtan efter att hjälpa andra
Det började med att jag drevs av en djup och intensiv längtan efter att kunna hjälpa andra, men visste inte riktigt hur. Jag alltid tyckt om att resa, men även om det aldrig blev i den utsträckning som jag hade önskat, fick jag ändå en möjlighet att se mig omkring. Min längtan efter att möta människor har fört mig till fattigaste Indien, Indonesien, Uzbekistan på den tiden det ännu inte var självständigt, men även kontinenter som Australien. Det passar inte mig att ligga sysslolös på en strand, och jag hittade inte riktigt en plats som passade mig att ha som plattform. Så kom jag på att jag faktiskt aldrig varit i Afrika, trots att det är så stort och inbegriper så många olika länder.
Våghalsigt
Vid första tanken kändes det litet våghalsigt, men när jag bläddrade bland olika resor, upptäckte jag att det gick charterresor till Gambia, och det var ju Afrika. Och nog var det väl så att om så många ville resa dit att det lönade sig med charter, så kunde det ju inte vara heltokigt. Det var det inte heller, men när jag var där fick jag av en slump ögonen på Ghana. Så klart jag reste dit – och kände att där vill jag verka och vara och försöka organisera ett biståndsarbete efter eget huvud.
Fokus på Ghana
Jag reser fortfarande till Gambia för att se till den verksamhet som startades upp där under min andra resa, men mitt huvudsakliga verksamhetsområde ligger i Ghana. Läs gärna mer om projekten i Afrika på hemsidan för Help in Time.
Christina Gustavson