Christina Gustavson 2Christina Gustavson: Elallergi? Det är nog psykiskt!
Jag blev en gång tillfrågad om vad jag tyckte om elallergi, om det kanske bara var psykiskt?

Jag blev litet ställd, eftersom jag inte alls väntat mig den frågan och sökte i minnet.
Hur var det nu … en bok som beskrev experiment med att tala med blommor och blommor som kunde kommunicera med varandra? Jag hittar inte min gamla bok just nu, men väl en artikel om att växter kan kommunicera med ljud. Nej, det går naturligtvis inte. Eller…?

Eller min mattelärare som en gång räknade ut att det var omöjligt för en människa att resa till månen – om vi inte först hittade på metoder som gjorde att vi kunde förlänga en människas livstid till 800 år eller så. Det var visserligen för många år sedan, men formlerna täckte hela svarta tavlan. Litet allmänt flabb i klassrummet och plötsligt visste alla att det var solklart (månklart?) omöjligt att någonsin kunna åka till månen. Så klart att det inte går! Aldrig någonsin! Eller…?

Eller docenten i Lund som utbredde sig över det löjliga med akupunktur. Sticka folk med nålar så det gör ont och så kunna tro att det skall kunna lindra smärta… nåt så urbota löjligt! Det var visserligen länge sedan, men han talade med stor pondus och tillförsikt. Näsan i vädret. Arrogansen hördes tydligt i fnysningarna. Visst. Det har alla säkert insett vid det här laget. Det är befängt att tro på något sådant och omöjligt att det skulle kunna fungera! Eller…?

Är det så svårt att tänka sig att vi faktiskt inte vet allt? Att vi troligen vet så litet att det är nästan lika litet som ingenting alls – trots att vi ibland upplever att vi vet och kan så mycket. Det är lätt att vara stöddig, men om vi visste allt, då fanns inga frågor mer. Då behövdes ingen forskning. Då var alla problem lösta. Men så är det ju inte, eller hur?

Frågor som vi ännu inte vet svaret på förtjänar stor respekt. Inte vifta bort det som sträcker sig bortom vår nuvarande horisont. Inte anse det som omöjligt, när det i själva verket bara är så att vi vet för litet för att förstå de verkningsmekanismer och naturlagar som gäller.

Det vi inte förstår är kanske i allra högsta grad möjligt, fast vi inte inser det idag. Det är nödvändigt att acceptera olika företeelser även om vi med vår kunskap idag inte förstår dem – och kanske främst av allt: Att vara ödmjuka inför det vi själva inte förstår och begriper! Att inse att det snarare är bevis på vårt eget tillkortakommande och okunnighet än på att den aktuella företeelsen inte existerar.

Om du möter den där övermodigt förringande attityden, så låt den inte trycka ner dig! Sträck istället på dig och vet med dig att du kommit ett steg längre – för du har accepterat att det finns sånt som du inte kan förstå. Den insikten är värdefull för den öppnar ditt sinne och den leder både till tolerans och utveckling!

Slutligen leder tendensen att vifta bort saker vi inte förstår och säga att ”det är nog psykisk” till en nedvärderande attityd, som gör att många med psykiska besvär känner skam och skuld och vågar inte söka hjälp – och här ligger den riktigt stora tragiken. Jag tänker  återkomma till denna viktiga frågeställning längre fram.

Och elallergi då? Klart att den finns!
Christina Gustavson

Tagged with →  
Share →
0 comments