Jag utmanade mig själv

Vill du hellre läsa än lyssna så kommer texterna lite längre ner

… men först rubrikerna, sedan länkarna och sist kommer texterna till del 1-21.

Man behöver inte varken lyssna eller läsa i någon speciell ordning, utan kan börja med den filmen/texten man har lust till.

  1. Jag utmanade mig själv
    2. Läkare och författare
    3. Hurra – det svåraste är över!
    4. Utvecklas genom förändring
    5. När något måste förändras
    6. Ett magiskt knep kräver en magisk hatt
    7. VARFÖR fungerar inte sjukvården?
    8. Ljus kan motverka depressioner
    9. Möta de farligaste våldsbrottslingarna
    10. Varför, men varför?
    11. Är jag i hatten?
    12. Något gjorde mig så glad
    13. Misshandel eller psykiskt våld i en nära relation
    14. Våga tro på dig själv!
    15. Våga utmana dig själv
    16. Det blir pannkaka av alltihop
    17. Varför gör hon på detta viset?
    18. Hjälper det mot tandläkarskräck?
    19. Varje bok är som att gå in på okänt område
    20. Allt kommer tillbaka
    21. Jag är i mål!

 

Länkar till mina FB-filmer nr. 1-21:

  1. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2133750173506927/?t=72
  2. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2134773326737945/?t=2
  3. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2135459460002665/?t=3
  4. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2135950386620239/?t=2
  5. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2136867069861904/?t=2
  6. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2137836306431647/?t=2
    7. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2138242216391056/?t=2
  7. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2139260119622599/?t=1
  8. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2140533826161895/?t=4
  9. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2140879242794020/?t=1
  10. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2142371529311458/?t=3
  11. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2143537732528171/?t=2
  12. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2144563989092212/?t=1
  13. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2145417289006882/?t=2
  14. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2145819942299950/?t=2
  15. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2146360388912572/?t=0
  16. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2146842832197661/?t=4
  17. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2147324268816184/?t=0
  18. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2147943315420946/?t=0
  19. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2148541108694500/?t=0
  20. https://www.facebook.com/christina.gustavson.58/videos/2148987265316551/?t=4

 

Här är texterna:

  1. Jag utmanade mig själv
    Jag utmanade mig själv och gjorde nåt jag aldrig gjort tidigare, filmer live på FB. Hemskt och kul på samma gång. Nu begriper jag knappt att jag vågade.

Något jag aldrig gjort tidigare
Om man vågar göra på ett annat sätt än man brukar kan man utvecklas. Det ville jag testa så jag gick med i en utmaning.

Göra film – live
Jag utmanade mig själv genom att göra något jag aldrig gjort tidigare – en film på FaceBook. Filmen skulle dessutom vara live. Inte nog med det, jag skulle prata i filmen och göra en film live varje dag i tjugoen dagar …

Hemskt och kul på samma gång
Jag klarade det! Inte nog med det, det var så förfärligt hemskt och så kul på samma gång att ett par gånger gjorde jag två filmer på samma dag. Inte klokt, eller hur? Det hade jag aldrig trott om mig själv.

En zebras ränder går aldrig ur
Jag är författare på heltid – men innan jag började skriva var jag läkare.

Det är jag fortfarande även om jag inte längre arbetar aktivt inom sjukvården.

Men en zebras ränder går aldrig ur, så jag förmodar att mina yrkeskunskaper

lyser igenom i mina böcker.

Innan jag vågade
Det tog tid innan jag vågade kalla mig författare men efter efter en lång rad publicerade

böcker gör jag det nu. Till och med deckarförfattare ibland.

Hatten är min personliga ploj
Så var det det där med hatten … Jag har alltid tyckt att det var kul med hattar. Hatten blivit en slags personlig ploj, så nu är det svårt att släppa den.

När något måste bli annorlunda
Jag har funderat på det här: Om man har problem, sitter fast i smeten och inte kan komma ur  och något bara måste förändras och man längtar alldeles väldigt efter att något skall bli annorlunda. Då räcker det inte med att vrida på hatten en liten bit, utan man får ta till andra knep. Som en utmaning, till exempel.

Christina Gustavson

 

  1. Läkare och författare

21 dagars utmaning

Jag är författare på heltid – men innan jag började skriva var jag läkare.

Det är jag fortfarande även om jag inte längre arbetar aktivt inom sjukvården.

Men en zebras ränder går aldrig ur, så jag förmodar att mina yrkeskunskaperlyser igenom i mina böcker.

Så var det det där med hatten … I går lovade jag ju att berätta.

Jag har alltid tyckt att det var kul med hattar, Så när jag började åka till bokmässor för att signera böcker hade jag hatt på mig.

När jag sedan inte hade hatt sa mina läsare att de inte kände igen mig, så jag började använda hatt igen.

Nu har hatten blivit en slags personlig ploj.
En tradition som är svår att släppa.

Jag gör snart en ny film, så vi kanske ses igen?

Det kan hända att jag fortsätter på temat om hattar.

Christina Gustavson

  1. Hurra – det svåraste är över!
    Det svåraste med min 21 dagars utmaning är över
    – nu ska det bli lättare att göra film på FB.Jag tycker visserligen att det är kul med hattar

– Men eftersom jag vanligen använder hatt vid mina boksigneringar har jag också funderat lite på om det är hatten eller mig man ser.

Visst är det så att man ser mig på grund av hatten – särskilt om den sticker ut –  men sen då?

Ser man bara en person med hatt, det vill säga vilken person som helst?

Eller ser man just mig – kanske TROTS hatten?

Det är nog det jag hoppas på.

Jag får fundera vidare på det.
Efter många år med hatt i olika sammanhang är det svårt att släppa den nu.
Hatten är ju min personliga ploj.

Nu ska jag ladda inför nästa film, så vi kanske ses igen?

Christina Gustavson

 

  1. Utvecklas genom förändring
    Att göra tvärt om kan bli en rejäl utmaning.

Vid det här laget har ni fattat att jag tycker det är kul med hattar.

Det är kul att skriva böcker också. Rent livsnödvändigt faktiskt – åtminstone för mig.

Ofta när jag skriver funderar jag över vad som skulle hända om jag gjorde
precis tvärt om.

Jag testade med hatten och satte den upp och ner.

Det blev en dramatisk förändring!  Det ser ni, eller hur?

Vad händer om jag gör så i en bok när jag skriver

… och ställer allt på ända – blir den förändringen också dramatisk?

Eller blir det pannkaka av alltihop?Det är spännande att tänka: Vad händer om jag gör raka motsatsen till det jag planerat?
Jag tror att man växer om man vågar sig på en liten förändring ibland,

Och jag tror att det är utvecklande att våga vara nyfiken på vad som finns utanför

den där trygga, men begränsande, komfortzonen…

Det tål att tänka på!
Kanske ses vi igen när jag har tänkt färdigt?

Christina Gustavson

 

  1. När något måste förändras
    Ibland sitter man fast och något måste absolut förändras.
    Vad vill du förändra?

Jag har funderat på det här:

Om man sitter fast i smeten och inte kan komma ur så önskar man sig kanske en förändring, man längtar efter att något skall bli annorlunda.

Ibland vill man göra en förändring, ibland behöver man förändra för att inte tala om de gånger man bara måste förändra något..

Orsakerna kan vara många, något har hakat upp sig, gått i stå, inte alls blivit som man hade velat eller kanske rent av blivit en
katastrof.

Då räcker det inte med att vrida på hatten en liten bit. Utan man får ta till ett annat knep.

Ett sådant knep berättar jag om i nästa film
– så vi ses kanske igen?

Christina Gustavson

 

  1. Ett magiskt knep kräver en magisk hatt
    Att förändra något i sitt liv kan vara svårt – en rejäl utmaning. Men det finns ett magiskt knep. Vill du förändra något så börja med en busenkel liten grej och se vad som händer. Det kan hända att det blir precis som när en rad dominobrickor faller. Det kan vara värt ett försök – för tänk om något faktiskt förändras!? – Nu är jag nyfiken på vilken förändring jag själv står inför.

Det finns ett knep. Ett riktigt magiskt knep som alla, precis
vem som helst kan pröva, som vill skapa en förändring i sitt eget liv.

Du skall ändra på en sak, men bara en, beträffande något som du alltid
brukar göra likadant.

Det kan vara en hur liten grej som helst, men bara en enda.

Om du till exempel alltid brukar ha tomatskivor på frukostmackan
– så ta gurkskivor istället. Gör det varje dag i 3 veckor – utan avbrott – för nu är det gurkskivor som gäller.

 

Eller om du till exempel alltid använder en viss tvål,
så byt till ett annat märke

Och håll sedan fast vid det, och bara det, i tre veckor.

Du skall inte göra några andra förändringar. Bara denna enda.

Se sedan tillbaka. Men se lite längre än bara de tre veckorna.

Gå tillbaka ett år. Jämför förra augusti med hur det är nu.

Kan du se en förändring? Någon som helst – som inte rör gurkskivor eller tvål eller vad det nu kan vara som du har valt att ändra på.

Jag skulle vilja förändra sjukvården. Då räcker det inte med att vrida på hatten en bit. Det berättar jag om i nästa film. Kanske vi ses då?

Christina Gustavson

 

  1. VARFÖR fungerar inte sjukvården?
    Med djup insyn när det gäller sjukvården sätter häftet Jantelagens vålnad fingret på de onda punkterna och visar vad man kan göra åt problemen, istället för att bara tala om att det inte fungerar – för det vet alla redan. Ställa vassa frågor till politikerna! Skicka ett mejl med ordet ”Jante” till jantelagen@joelsgarden.se så skickas boken kostnadsfritt som pdf till avsändaradressen. Vad vill du förändra? Erbjudandet gäller endast den första dagen varje månad under 2020.

 

Det är inte bara i mina böcker jag vill göra förändringar – utan i livet också. Inte minst inom sjukvården.

Det är något jag brinner för. Det syns väl på dagens hattfärg.

Jag har arbetat nästan hela mitt liv inom vården på olika sätt, Allt från hemsjukvård till att ha en chefsposition i ett helt län. Det har gett mig en djup insikt om hur vården fungerar

Det räcker inte att säga att något är fel – det ser alla, det är inget nytt.

För att göra något åt problemen måste man förstå varför. Jag VILL skapa en förändring – därför har jag pekat på de orsaker jag hittat. Och samlat mina förslag i ett häfte. Med små och enkla medel som inte alls behöver kosta skjortan, kan det bli bättre.

Kolla i häftet om du vill ha vassa frågor att ställa till våra politiker om vården.

Det är ditt val att bli fast i nuvarande sjukvård eller att fokusera på
att försöka skapa en bättre framtid.
Det går om du förstår VARFÖR det har blivit fel.

Det kan hända att jag återkommer med en ny film.

Om du vill, så ses vi kanske då.
Christina Gustavson

 

  1. Ljus kan motverka depressioner
    Vi behöver ljus, bland annat för att motverka depressioner, men även det inre ljus man får av glädje och det ljus vi sprider till andra genom omtanke. Så fyll ditt liv med ljus! Det mår du bra av. Var hittar du ditt ljus just nu?

Visst är det väl så att den här hatten inte alls verkar magisk
nu när ljuset ligger på?

Då blir den bara – en hatt. Fast jag tycker om den ändå.

Jag funderar ofta över vilken effekt ljus kan ha, bortsett från att det jagar bort skuggorna ur hörnen.

Och gör att hattar inte längre blir lika magiska.

Vi äter regelbundet, annars knorrar magen. Men finns det nåt som knorrar om vi inte får det ljus vi behöver? <

– skulle vi ens märka det, om vi inte fick en lagom dos ljus varje dag?

Blir det så att mörkret smyger sig över oss, utan att vi är riktigt medvetna om det? Som spöken om natten …

Och hur är det med glädje som lyser upp inom oss?
Eller vänlighet och omtanke som gör livet lite ljusare för andra?

Fyller inte det också våra egna liv med ljus?

Människor behöver ljus för att må bra

Bland annat motverkar ljus depressioner. På allvar.
Hört talas om ljusterapi till exempel?

Nu skall jag gå ut och få lite ljus.
När jag kommer in igen gör jag kanske en ny film.
– Om du vill så ses vi kanske igen.

Christina Gustavson

 

  1. Möta de farligaste våldsbrottslingarna
    Var går gränsen mellan gott och ont? I mitt arbete som rättspsykiater ingår att möta människor som har begått de allra farligaste våldsbrotten. En magisk hatt hjälper mig.

Exakt var ligger gränslinjen mellan ljus och mörker? Jag vet inte. Det är så svårt med gränsdragningar.

Mitt yrke innebär att hantera ett stort mörker som inte syns, för att det ligger dolt inuti vissa människor.

Var går gränsen mellan gott och ont? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger.

I mitt arbete som rättspsykiater ingår att möta människor som har begått de allra farligaste våldsbrotten.

För att orka möta det och arbeta med dessa personer varje dag tar jag på mig en osynlig doktorshatt.

Den är magisk på det sättet att den hjälper mig att hålla isär det som hör till mitt arbete – från det som rör mig och berör mig som privatperson.

Jag brukar undvika att prata om det. Det är så svårt att förklara. Men jag skriver om det i mina böcker. På ett direkt sätt i mina fackböcker och på ett annat sätt i deckarna.

Jag har precis börjat skriva en ny deckare. När mitt arbetspass är klart för dagen

gör jag kanske en ny film.
Om du vågar, så ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Varför, men varför?
    Viktigt att veta varför. Veta orsaken till ett problem. Vet man inte det kan man inte heller hitta fungerande lösningar.

Varför är ett viktigt ord för mig. Som läkare och som människa. Vet man inte varför – hur kan man då göra något åt det?

Om någon har ont i magen, vad gör man då? Är det ett tarmvred måste det kanske opereras. Men beror det på förstoppning är det kanske ändrade kostvanor  som skall till.

Varför har Olle ont i ansiktet? För att Pelle slog honom på käften? Eller för att det är hål i en tand som behöver lagas?

Åtgärderna blir helt olika beroende på orsaken. Man kan inte åtgärda ett problem om man inte vet varför.

Man kan inte heller få ordning på de stora problemen,  till exempel inom sjukvården om man inte vet varför, vet orsakerna till problemen.

Vet man inte varför så löser man inte problemen med att sätta på sig en hatt

Även om det hade varit bekvämt – inte ens om hatten är ny, en kreation som aldrig tidigare har skådats.

Är den inte ett direkt svar på varför så fungerar den inte.

Jag vet, för jag testade det där med hatten. Jag lovar – det fungerade inte.

Nu ska jag fundera på varför jag fortsätter göra de här filmerna. När jag har tänkt färdigt – så ses vi kanske igen.

Christina Gustavson

 

  1. Är jag i hatten?
    Är du i hatten skämtade någon? Ja, det är klart. Åtminstone i den meningen att jag är helt fängslad av spänningen i min nästa deckare, den jag precis har börjat skriva.

Är du i hatten? frågade nån lite skämtsamt. Ja, det är klart

Åtminstone i den meningen att jag är helt berusad av spänningen
i min nästa deckare, den jag precis har börjat skriva.

Hur skall det gå? Kommer Tyra att lyckas lösa mysteriet?
Eller är det hon som råkar illa ut? Det är så spännande att skriva om det här – att håret nästan reser sig på armarna.

Det är en alldeles berusande känsla när tankarna rusar fram
och formas till ledtrådar och intriger i en deckare
– eller spaltas upp och organiseras i en fackbok.

Så det är klart att jag är i hatten! Golvet gungar som i en båt när jag går. Bäst att sitta still framför datorn och skriva – skriva riktigt fort –  så att jag får veta hur det går.

Men – vet jag inte det i förväg? Det är ju ändå jag som skriver. – Ibland undrar jag om jag vet det eller om mina berättelser får liv och personerna gör något annat än det jag hade tänkt mig.

Att inte riktigt veta gör det extra spännande att skriva – vem vet
vad som rinner fram ur min penna?

När jag skrivit lite mer gör jag kanske en ny film. Om du vill så ses vi kanske då.

Christina Gustavson

 

  1. Något gjorde mig så glad
    Ibland händer det att någon gör en så där riktigt glad att man vill kasta hatten i luften krama alla man möter. Då måste man tala om det …

Ibland händer det att någon gör en så där riktigt glad. Det blir som ett fyrverkeri inne i hjärtat och man kan inte stå still utan vill hoppa runt, kasta hatten i luften  och krama alla man möter. Och få dela med sig av lyckan man känner

Det hände mig i dag. Det börjar nästan lika spännande som en film … Där man ser en oskyldig badplats med lekande barn – medan det där välbekanta Hajen-temat sakta kommer smygande i bakgrunden …

Här är ingen badplats med lekande barn … men ändå! Jag sitter ju här. Intet ont anande sitter jag framför datorn och jobbar och sliter, irriteras över att fingrarna slinter på tangenterna och orden kommer trögt.

Kände att jag måste göra något annat en stund, byta fokus helt enkelt. Men jag var ändå som fastvuxen på stolen, så jag kom inte på något bättre än att kolla mejlen… och där låg det … mejlet med dagens lyckoskatt!

Jag blev gladare och gladare för varje rad jag läste och ville rusa upp, dansa runt – så kom jag ihåg … jag måste ju tala om det här för den som gjorde mig så glad- vad det stod i det där mejlet? Det talar jag kanske om i nästa film.

Om du vill veta – så träffas vi igen.
Christina Gustavson

 

  1. Misshandel eller psykiskt våld i en nära relation
    Ett mejl: ”När jag sökte läkning efter en svår relation fann jag den i din bok bok, Jag sträckläste … boken gav mig både tröst, läkning och svar.”

I går berättade jag att jag fått ett mejl som gjorde mig så glad. Det handlar om en av mina fackböcker – den om psykopater. Jag läser upp det brevskrivaren skrev:
I kölvattnet  efter kontakten med en strulpelle sökte jag läkning och fann detta i din fina bok;  Sträckläste boken,  den gav mig både tröst, läkning och svar.

Jag tyckte särskilt mycket om boken då du ger en så nyanserad bild.  Som att även dessa individer har varit någons guldklimp. Jag tyckte också om att du nyanserade – från en strulpelle som kanske inte vill göra någon illa – till den mest farliga psykopaten – och att alla är olika.

Boken gav mig ökad förståelse beträffande interaktion och det sociala samspelet. Detta var –  när jag började läsa –  mycket svårt att inse och acceptera – men genom din bok, kunde det “landa i mig”.

Vidare “landade” jag i att våga lita på om något känns fel i en relation, och att inse att opålitligheten står för något och ta den på allvar, att inte förvänta mig att det kanske blir bättre nästa gång med samma person,  samt “bättre fly än illa fäkta”.

Tyckte  också det var trevligt med de olika exemplen på figurer; verkliga och fiktiva , samt de sanna berättelserna om människor som råkat illa ut i sina relationer

Tack igen! Boken hjälpte mig”!!

När jag skrev den boken, som särskilt vänder sig till utsatta och drabbade kvinnor, men även till anhöriga och vänner, tänkte jag att om jag bara kan hjälpa en enda människa så har arbetet med boken varit mödan värd. Har min bok kunnat hjälpa en enda person att komma ur en destruktiv och farlig relation, ur våld och misshandel eller ur psykisk tortyr så var det lönt att skriva den.

Så glad jag blev över mejlet och så tacksam över att brevskrivaren talade om det här för mig. Om du vill – så träffas vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Våga tro på dig själv!
    Samtal med brottsoffer har varit bland det mest angelägna för mig. Att få en människa att våga tro på sig själv.

I dag vill jag berätta att nästan hela mitt vuxna liv har jag på olika sätt försökt hjälpa människor som lider och har det svårt

Bland det viktigaste jag har gjort har varit samtalen med brottsoffer.
Då om någonsin har jag tagit en annan människa på allvar.

Då har jag verkligen önskat och velat att jag kunde hitta de rätta orden, ord som läker, Ord som tröstar, ord som ger styrka att orka gå vidare

Om man varit utsatt för ett våldsbrott är man så förnedrad och trampad på –  många känner att de aldrig kan komma upp på fötter igen.

Det tar tid, och vägen är lång – men för det mesta går det. Det har varit angeläget för mig att försöka visa på vägar som leder genom allt det svåra och ut ur tunneln.

Det finns ett nytt liv som väntar där utanför. Jag vill säga: Ge inte upp! Sluta inte kämpa. Våga tro på dig själv – tro att du kan, tro att du klarar det – så gör du det.

och
Jag lyfter på hatten för alla dem som kämpar.
Om du vill så ses vi igen.
Christina Gustavson

 

  1. Våga utmana dig själv
    Jag gick med i en utmaning för kvinnor, eftersom jag ville ge mig själv en möjlighet
    att lära mig något helt nytt och växa genom att anta en utmaning.

Tänk, nu har jag klarat av två veckor av den där utmaningen jag är med i.

När jag började trodde jag aldrig att jag skulle kunna göra  en enda film på FaceBook – och nu har jag klarat av 14 av 21.  Det känns fantastiskt! Och jag är så glad öv er det!

Jag heter Christina Gustavson och är författare på heltid – ja, när jag inte försöker göra film, förstås, men annars. Jag gick med i den här utmaningen, en utaning  för kvinnor, eftersom jag ville ge mig själv en möjlighet att lära mig något helt nytt och att växa genom att anta en utmaning.

Bortsett från att det är hur kul som helst att veta hur man gör film
hoppas jag att jag växer för varje steg jag klarar av i utmaningen, och på ett sätt som gör att mitt författande och mina böcker också påverkas
och blir intressantare och mer spännande – och att jag genom filmerna får en  bättre kontakt med mina läsare. Det gör det hela ännu roligare.

Kanske vågar jag sedan utmana mig själv på andra sätt också.

Det var väl ingen som märkte att jag hade hatten bak-och-fram idag? –  om du vill så ses vi kanske i morgon.
Christina Gustavson

 

  1. Det blir pannkaka av alltihop
    Först nu vågar jag tala om hur förfärligt nervös jag var.

Nu har jag gjort något jag aldrig i livet trodde att jag skulle kunna  – jag har gjort 15 filmer live på FB. Inte klokt eller hur?

Det är först nu, när jag börjar få snurr på det, som jag vågar tala om hur förfärligt nervös jag var när jag gjorde de första filmerna.

Jag var säker på att det skulle bli pannkaka av alltihop och ville helst av allt
gå och gömma mig.

Och när jag inte riktigt klarade det där med ljussättningen, så var det nästan en lättnad att kunna gömma sig i mörkret och nästan smälta ihop med bakgrunden. Jag måste erkänna att jag tyckte det var lika bra att ingen såg hur jag såg ut.

Men för att nå mitt mål var jag ju tvungen att pina mig igenom hela utmaningen jag gått med på. Om jag ger upp halvvägs kommer jag ju aldrig fram till mitt mål.

I morgon talar jag kanske talar jag om vilket mitt mål egentligen är –  vill du veta –  så ses vi kanske då.
Christina Gustavson

 

  1. Varför gör hon på detta viset?
    Jag vill träffa er, om inte i verkliga livet så åtminstone med teknikens hjälp här på FB. Det är det som är målet med mina filmer.

Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig själv varför jag gör på detta viset. Varför jag sitter här dag efter dag och våndas och tycker att jag skämmer ut mig – och ändå vet jag svaret.

Det finns ett syfte med det hela. Jag har ett mål. Eller rättare sagt, jag har två mål.
Att klara av det här med att göra en live film på FB varje dag i 21 dagar – det är en rejäl utmaning och mitt mål är att klara av det. Att visa mig själv att jag faktiskt kan, att visa mig själv att jag kan bita ihop och genomföra det hela även om det känns så motigt.

Jag hoppas att jag växer och utvecklas genom att övervinna min rädsla
och min motvilja. Och att det ger mig styrka att övervinna helt andra svårigheter sedan.

Det är STORT – ändå är det det lilla målet.

Jag skriver böcker på heltid. Tänk er bara – det innebär att jag sitter ensam framför datorn dagarna i ända. Jämt! Och jag vill så gärna få möta mina läsare. Det gör jag ibland när jag är ute på mässor och boksigneringar eller när mina läsare  skriver till mig – men det räcker inte.

Genom de här filmerna kan ni möta mig, få veta hur jag ser ut, hur jag låter och vad jag pratar om. Jag vill möta er mycket oftare.
Och att göra det mötet möjligt – det är mitt stora mål.

Det är därför jag kämpar på. Det är därför jag gör på det här viset. Jag vill träffa er! Om inte i verkliga livet så åtminstone på FB och med teknikens hjälp.

Vill ni träffa mig också – så ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Hjälper det mot tandläkarskräck?
    Att vara med i en utmaning och klara av den stärker mitt självförtroende
    även i andra sammanhang.

Det är vanligt att man känner oro och kanske till och med rädsla
för att göra nya saker -Sånt man inte gjort förut, om man inte vet
hur det går till, om man inte vet vad som händer eller hur resultatet blir.
Det gäller mig också.

Att vara med i en utmaning och klara av den – stärker mitt självförtroende
även i andra sammanhang.

Just den här utmaningen som jag är med i nu innebär att göra en FB film
live varje dag

Men oavsett vilken utmaning man bestämmer sig för  så påverkar det
mycket annat i ens liv.

Det är att våga anta utmaningen som är grejen – och förstås att kämpa sig fram och slutligen att klara av den.

Det innebär många olika saker. Som jag sa stärker det ens självkänsla att våga anta en utmaning, där man måste övervinna sig själv och sin rädsla varje dag.

Det ökar min uthållighet – men det viktigaste är kanske att om man kämpar
mot sin egen rädsla och gör det varje dag, så blir det en vana
att ta till den typen av strategier för att bekämpa rädsla även i andra sammanhang.

Kan just undra om det hjälper mot den där rädslan jag känner varje gång jag skall gå till tandläkaren till exempel. Det har jag inte prövat än – men det kommer.

Och jag undrar om det hjälper att ta på sig en speciell hatt? En riktigt häftig hatt? Men vilken då? Hmm, det tål att tänka på.När jag funderat färdigt – ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Varje bok är som att gå in på okänt område
    Varje bok jag skriver blir en djupdykning in på okänt område – då gäller det att hålla fast i hatten – och för varje bok som blir klar känner jag mig stolt över mig själv.

Jag är inte specillt äventyrlig av mig, en riktig fegis faktiskt.
När jag pratar om det – säger jag alltid att jag aldrig frivilligt skulle
ge mig in i ”det okända” – ingen grottdykning, eller bungy jump för mig!

– men när jag tänker tillbaka har jag faktiskt gjort några vändor
in på okänt område – och jag har gjort det frivilligt
– men utan att tänka på att det kunde vara farligt.
Jag gjorde det inte för äventyrets skull – utan bara för att jag kände
att jag måste, att det var något jag verkligen ville göra

– man kan säga att varje bok jag skriver också är en djupdykning in på okänt område, där jag inte vet var jag skall sätta ner foten nästa gång – då gäller det att hålla fast i hatten.

Och varje gång en bok blir klar känner jag mig stolt över mig själv,över att jag vågade. På sätt och vis blev det också till en utmaning, som jag klarade av och gjorde att jag växte och mådde bra – fast jag inte alls uppfattade utmaningen från början.

Vilken blir din nästa utmaning?
När du funderat på det – så ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Allt kommer tillbaka
    Det finns ett gammalt ordspråk som säger att ”som du sår får du skörda.”
    Berätta gärna om dina upplevelser av något bra som kommer tillbaka.

Visst verkar det som om det finns en rundgång i allt.
Och allt kommer tillbaka till oss själva på ett eller annat sätt.

Om jag gör en person en tjänst – så är jag säker på att en annan gång gör någon mig en tjänst. Inte nödvändigt samma person – men någon.

Om jag visar omtanke och hänsyn mot andra, så blir jag ofta bemött på samma sätt.

Visst finns det busar och otrevliga människor – men de straffar i regel ut sig själva förr eller senare och det är inte dem jag pratar om nu.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att ”som du sår får du skörda.” Det ligger mycket sanning i det.

Har du upplevt den här typen av rundgång någon gång? Berätta för mig om det! Om du vill så ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

  1. Jag är i mål!
    Nu har jag klarat av min utmaning. Om det inte hade känts så dumt att heja på sig själv, så hade jag velat säga ”heja mig” just nu.

I dag är jag i mål! Jag har klarat av det – vilken härlig känsla!

Min utmaning gick ut på att göra en film live på FB varje dag i 21 dagar.
Det har jag gjort nu – med den här filmen går jag i mål som segrare
i min utmaning

Om det inte hade känts så dumt att heja på sig själv, så hade jag velat säga
”heja mig” just nu.

Den här filmen blir inte så lång – men det är inte längden som räknas
– utan att det faktiskt blir av.

OM jag får för mig att göra fler filmer – även om det inte är en del i nån
utmaning
– så ses vi kanske igen.
Christina Gustavson

 

 

Share →