Christina Gustavson: Patientens rätt att bestämma
Det är inte politiker som skall bestämma vad patienterna skall tycka, utan det skall självklart patienterna få göra själva.
Självklart i tonårsdebatt
I en tonårsdebatt t.ex. ses det som en självklarhet att föräldrarna inte får detaljstyra vad tonåringarna skall tänka. En tonåring har rätt att tänka och tycka själv, men hur är det då med vården? Har vi omyndigförklarat vuxna, myndiga patienter?
Rätt att bestämma vad man får tänka
Är det så att politiker, även mycket unga sådana, sätter sig på människor, som kanske är något kanske till åren komna, men dock helt kapabla att själva tänka klart och kunna fatta beslut om sin egen person? Har man inte längre rätt att bestämma vad man får lov att tänka, då är det i sanning illa.
Patienten måste myndigförklaras!
En omstrukturering måste börja med förändringar i strukturen från toppen och att detta sedan verkar neråt. Om en tungt lastad kärra börjar luta betänkligt och hjulen viker sig, kan man inte tro att det hjälper att lasta på ytterligare några (administrativa) stenar.
Kusken måste ha insikt
Kusken som har ansvaret för transporten måste ha en sådan insikt i problemets natur att han dels börjar lyfta av stenar från kärran och dels sätter in fler stödhjul under kärran för att den skall kunna rulla!
Skär ner administrationen
Man får inte öka administrationen ytterligare, utan den bör skäras ned. Fotfolket, alltså hjulen, som bär kärran som skall rulla, bör förstärkas och öka i antal.
Strukturera uppifrån
Om man börjar strukturera uppifrån så kommer patienterna förhoppningsvis att så småningom komma i centrum så som det förhoppningsvis är tänkt och menat.
Försök inte strukturera om patienterna
Man kan inte börja med att försöka strukturera om patienterna och sedan tro att vården skall bli bättre, mer lätthanterlig eller kosta mindre.
Måste själv få välja
Respekt för patienten och den kunskap som varje enskild patient har om sig själv och om sitt lidande, gör att patienten själv måste få välja omsorgsform och även kanske vilken specialistläkare man väljer att gå till. Sedan är det läkaren som har specialkunskapen om sjukdomar, diagnoser, lämplig medicin och behandling.
Informera om målen
Många patienter uttrycker sin tillit till doktorn genom att låta doktorn styra behandlingen och mot detta finns väl inga egentliga invändningar, så länge patienten först informeras väl om behandlingen, mediciner, biverkningar osv., men också om vad man önskar uppnå med behandlingen och vilka kortsiktiga såväl som långsiktiga mål den har.
Christina Gustavson