Christina Gustavson: Vilken rättvisa?
Alla ska stå i kö
Det här med jantelagen är ett problem för sig, men i vårddebatten verkar det ibland som om man förordar att vården skall vara offentlig, medan allt privat är av ondo. Det finns tillfällen när det verkar som om alla skall stå i den kö som finns genom hemlandstinget, oavsett om det innebär att man hinner avlida innan man får vård.
Rättvisebegreppet är en viktig punkt, eftersom ingen vill känna sig orättvist behandlad eller förbigången på något sätt.
Fokus på rättvisan
Frågan är istället var man lägger fokus när det gäller rättvisebegreppet.
Om det är ett rättvisekrav att ingen skall behöva ha ont om det med mänsklig hjälp går att avhjälpa, att ingen skall behöva vara blind på grund av starr i väntan på en operation, att ingen skall behöva vara sjukskriven en enda dag längre än nödvändigt, oavsett vårdgivare, då får man ett annat perspektiv.
Bollande med termer
Det är egentligen inte något annat än ett bollande med termer, men det får stora konsekvenser för sjukvården och för den enskilde patienten såväl som för skattebetalarna som skall stå för kalaset.
Hur fungerar det?
Jovisst, man talar om vårdgarantier och att korta köer – men hur fungerar det egentligen? Hur fungerar det om man frågar patienterna?
Skall det behövas?
Man börjar nästan undra om det verkligen skall behövas en folkomröstning om vården också, så att gemene man, dvs. de personer som skall stå i vårdkö och behöva vänta på grund av politiska beslut och som därtill betalar för denna vård (som de kanske inte ens får) genom sina skatter, äntligen får säga sitt i frågan om hur de vill att deras vård skall se ut.
Christina Gustavson