Alla sjukdomar upptäcks inte genom blodprov.
Alla sjukdomar upptäcks inte genom blodprov
Alla sjukdomar upptäcks inte genom blodprov. Att hitta rätt diagnos kan vara som ett detektivarbete. Det gäller att hitta en röd tråd att nysta i och hoppas att det inte är en falsk ledtråd.
Jag har en bekant som i tre års tid sökt hjälp både lokalt och hos specialist på närliggande sjukhus på grund av avmagring. Man har utrett matsmältningskanalen framlänges och baklänges utan resultat och svarar: ”Blodproven är bra. Vi hittar inget fel.”
Jag ser att personen har Parkinson. Och successivt försämras utan att få rätt medicin. Jo visst har jag försökt säga det – men min bekant viftar bort det med att ”blodproven är ju bra”. Jag skulle önska att släktingar och vänner med personer i sin närhet som uppenbarligen är sjuka trots att de förklaras friska, skulle se utanför boxen. Presentera andra ledtrådar för läkaren/detektiven så att denne får en chans att hitta rätt. Ett blodprov visar inte allt. Tänk utanför ramarna.
Jag vet att detta är svårt för dagens läkare med tidsscheman som är så pressade att det knappt finns tid för eftertanke. www.gustavson.se
Parkinson: Symptom kan vara diffusa och komma smygande under en längre period. När allt fler nervceller slutar fungera i hjärnan ökar symptomen.
Darrningar i vila, skakningar, fumlighet, långsammare rörelser, låsningar, stelhet i ansiktsmimik och i kroppen samt gångsvårigheter och igångsättningssvårigheter kommer vanligen först, sedan kan förändring i rösten, försämrat luktsinne, avmagring, förstoppning m.fl. tillkomma.
Symptomen varierar från person till person och kan förvärras av stress men ofta bli lite bättre med vila och sömn.
Medicineringen kan bromsa sjukdomsutecklingen och det är viktigt att den kommer igång så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Men för att det ska ske måste först rätt diagnos ha ställts.
Utan diagnos – ingen medicin.
Christina Gustavson
Ny ljudnovell
Akupunktur mot psykisk ohälsa – finns det?
Nästan tjugo procent av befolkningen mellan 16-84 år – alltså snart sagt var femte person i hela landet – har ett nedsatt psykiskt välbefinnande.
Jag har alltid förordat att man måste söka orsaken till problemen och sätta in åtgärderna där. Det finns hur mycket forskning som helst som visar på orsakssammanhang – men jag läser sällan något om att ett förebyggande, evidensbaserat arbete sker – istället försöker man kapa topparna av problemen med allehanda behandlingar som tillfälligt lindrar symptomen, men inte gör ett dyft när det gäller att påverka orsakerna – trots att både behandlingar och sjukfrånvaro kostar samhället oerhörda summor varje år. 
Det fungerade!
Jag hamnade på framsidan
”Med en doft av kardemumma”: Några äldre damer som inte pratats vid ordentligt sedan skoltiden kommer överens om att träffas hemma hos en av dem.
En väninna berättade en historia från ungdomsåren om en hårfläta som fastnade i häcken när några ungdomar pallade äpplen.
Två äldre damer hamnar i knipa och pinsamt nog fastnar en peruk i en häck. Hur ska de kunna ta sig ur det här?
Cookies – jag vägrar!
Först ut!
blev först färdig med sitt manus. Artikel i Vasabladet: 
