Currently viewing the tag: "Sömnproblem"

Christina Gustavson 2Christina Gustavson:

En mininovell:
Hur började det?

Som en liten novell: Kanske började depressionen så här?

 

Det var som en trötthet som kom smygande. Som dammtussarna i hörnen kom tröttheten inte någonstans ifrån. Allt var som vanligt och allt var bra.

Allt var perfekt
Vännerna hörde av sig som vanligt, barnen var friska, inga permitteringar hotade, inga sjukdomstecken visade sig, mamma bakade bullar och stod i som vanligt, farfar var inte mer glömsk än han brukade, veckan hade varit ovanligt solig och fin. Allt hade varit perfekt, om bara inte denna trötthet hade förlamat både kropp och tankar.

Vaknade efter bara några timmar
Allt gick långsammare än vanligt på arbetet. Det var i och för sig inget konstigt, eftersom jag hade sovit litet dåligt ett tag. Jodå, det gick visst bra att somna, men sen vaknade jag efter bara några timmar och kunde inte somna om förrän minuterna innan väckarklockan ringde. Sen gick det nästan inte att ta sig ur sängen och hela dagen släpade sig fram.

Måste man kamma sig?
Jag orkade inte fundera ut vilka kläder jag skulle ha på mig, så jag drog långsamt på mig det samma som jag hade haft igår. Duschen orkade jag bara inte, utan bestämde mig för att försöka duscha efter arbetet istället. Måste man kamma sig? Ja, någonstans fanns det ett krav  på att håret skulle kammas, hur nu det skulle gå till. Först efter uppbådande av all ork som gick att krama fram ur morgonens seghet, gick det att ta några tag med kammen. Borsta tänderna? Nej, jag orkar bara inte.

Försökte dölja för alla andra
Att ta upp nyckeln för att låsa ytterdörren krävde en nästan omänsklig ansträngning, för att inte tala om hur det var att köra ut bilen ur garaget. Hade jag orkat slå upp numret, så hade jag nog hellre ringt efter en taxi. Dagen släpade sig fram, och hur jag lyckades dölja det för andra vet jag inte, men det kändes viktigt på något sätt att ingen skulle se eller få veta hur jag kände mig. Kanske skämdes jag, men för vad? Jag vet inte det heller.

Tack och lov finns det snabbmat
Att laga mat åt barnen hade krävt en livsenergi jag inte hade kvar och litet till ändå, men tack och lov finns det snabbmatskedjor, pizzerior och baguettbutiker som räddade barnen från att svälta ihjäl under den här tiden.

Värdelös och oduglig
Jag märkte ju att jag fungerade allt sämre och en känsla av att inte duga, inte räcka till började få grepp om mitt inre. Jag kände mig värdelös och oduglig, bara till besvär för andra. Nej, ingen självömkan – men en dov maktlöshet som slog klorna i mitt hjärta och i hela mig.

Orkar inte tänka ut en lösning
Jag var ett drivankare, som lade hämsko på allt, drog ner alla i min omgivning, som inte gav barnen  den stimulans de behövde och hade rätt att förvänta sig. Varför levde jag egentligen? Men hur slutar man leva när man inte orkar längre? När man är så trött ända in i märg och ben att man inte orkar tänka ut och ännu mindre verkställa någon slags åtgärd eller desperat lösning?

Ryck upp dig
Det började märkas.
–    ”Ryck upp dig”, sa vännerna.
–    ”Bryr du dig inte om mig längre”, frågade maken.
–    ”Får vi gå ut och äta idag igen”, undrade ungarna.
–    ”Hur är det fatt, har ni grälat” undrade mamma
Och på jobbet växte högarna sig allt större. Det som skulle och borde ha klarats av för länge sedan, men ändå skjutits upp, blivit liggande…

Jag var ju inte ens sjuk
Det bar emot att gå till vårdcentralen, det visste ju alla hur stressad personalen var, hur svårt det var att få tid, hur… ja, hur omöjligt det var att skrapa ihop den ork som krävdes för att leta reda på telefonnumret, lyfta luren och framföra ärendet – ja, det var omöjligt tungt att ens tänka ut vad jag skulle uppge som orsak – jag var ju inte ens sjuk…

Bara lite sömnproblem
Något så banalt som litet sömnproblem – inte kunde man väl ta upp det? Men jag var övertygad om att det måste vara roten till det onda och lyckades till slut släpa mig till en läkare, som ställde diagnosen depression.
Depression – det hade jag aldrig kunnat tro! Aldrig!

Jag fick lov att bara vara
Jag fick medicin, hjälp att sova och jag blev sjukskriven. Det blev tillåtet att sova litet på morgonen om jag då äntligen lyckats somna. Det blev tillåtet för maken att stanna hemma och ta hand om barnen ett tag. Kraven på att jag skulle slå knut på mig själv för att pressa ur varje uns ork minskade. Jag fick lov att bara vara. Bara vara i mig själv. Att inte bara vila kroppen, utan liksom få vila själen också.

Längtade efter kaffe
Så en morgon vaknade jag och kände att jag längtade efter kaffe. Faktiskt längtade efter något. Längtan som ett tecken på liv inom mig, ett bevis på att jag inte bara var förstelnad i apati.

Sakta återvände livet.
Livet återvände så sakteliga. Jag kände mig mer utvilad och livsglädjen återvände så sakteliga. Allt det som förut hade känts som så tungt och oövervinneligt lyckades jag arbeta undan och jag började känna mig som ”vanligt” igen.

Deprimerad tänkte jag då aldrig bli igen! Aldrig någonsin!
Christina Gustavson

Christina Gustavson 2Christina Gustavson: Sömnproblem i samband med depression

Sömnproblem eller sömnmönster
Det anses inte vara detsamma som sömnproblem när man hör någon säga att han/hon är t ex en kvällsmänniska eller en morgonmänniska.  Vanligen är man ganska väl medveten om hur man brukar sova. Detta är ett slags mönster som man brukar ge akt på.

Kvällsmänniskor och morgonmänniskor
Människor är olika. Vissa människor tycker om att vara uppe på kvällen och andra tycker om att gå upp tidigt på morgonen, utan att detta anses vara något sömnproblem.

Förändrat sömnmönster
Om detta mönster förändras så att den som brukar lägga sig tidigt istället börjar få svårt för att somna och den som brukar tycka om att gå upp tidigt på morgonen börjar känna sig väldigt trött och hängig, då är det kanske ett tecken på nedstämdhet och eventuellt även på en begynnande depression.

Mår sämst på morgonen
Den som är deprimerad mår ofta sämst på morgonen och känner sig något bättre längre fram på dagen.

Vaknar på natten
Kanske är sömnen är orolig och det är svårt att inte vakna många gånger under natten. Detta påverkar naturligtvis både humöret och arbetsförmågan sedan under dagen.
Christina Gustavson

Christina Gustavson 2Christina Gustavson: Deprimerad?
Ibland vet man inte om det själv.

Ja, så är det. Ibland vet man inte om att man är deprimerad. Man känner kanske att man är tröttare och mer missmodig, men skyller på jobbet eller på vädret eller på nånting annat. Och med den typen för förklaringar viftar man bort det hela.

Lura sig själv
På sätt och vis kan man säga att man omedvetet lurar sig själv. Då kan man behöva professionell hjälp att se vad det rör sig om. För utan rätt diagnos får man inte heller rätt behandling.

Symptom du inte är medveten om
Under läkarbesöket bedömer läkaren dina symtom på ett medicinskt och vetenskapligt sätt, för att se om det verkligen är en depression du har. Läkaren kanske upptäcker symtom, som du inte själv är medveten om och kan också bedöma hur djup din depression är.

Olika för olika personer
Symtomen är olika för olika personer. Många upplever som första tecken en känsla av att vara tröttare än vanligt.

Sämre sömn
Kanske är sömnen sämre än den brukar vara och det är lätt att man kanske då använder detta som förklaring till sina symtom och därför inte inser att det kan röra sig om en depression.
Christina Gustavson

Christina Gustavson 2Christina Gustavson:
Inget särskilt:

Intervju med en deprimerad förstaklassare.

Jag är sju år. Jag går i första klassen.
Jag har en fröken.

Inget särskilt
Är du ledsen? Sådär. Varför? Vet inte. Inget särskilt.
Går i skolan. Det måste man ju.

Jag är trött
Måste  vara ute på rasterna. Och titta på när dom andra leker. Jag leker inte med dom andra. Jag vet inte varför. Det är inte roligt. Jag orkar inte. Jag är trött. Mamma hjälper mig med läxorna.

Jag somnar bara inte
Jag sover nästan aldrig på natten. Jag har inga mardrömmar, men jag somnar bara inte. Jag gör inget särskilt efter skolan. Om TV:n är på så sitter jag i soffan. Men jag tittar inte på TV:n. Jag vet inte varför. Jag orkar inte se programmen. Jag ser inte barnprogrammen heller. Jag bara ligger i soffan. Om mamma sitter där också så sover jag lite ibland.

Jag vet inte varför
Jag har en docka. Jag leker inte med den. Jag vet inte varför. Jag har en bok om en hundvalp. Den tycker jag om. Men jag läser den inte. Om inte mamma är hemma så sitter jag hos min storasyster.

Jag kunde inte prata heller
Då, förut, då fick jag gå till BUP. Det var när jag inte kunde prata heller. Jag fick medicin som mamma ger mig. Så nu kan jag sova bättre, men jag sover inte så mycket ändå.

Jag ville inte gå i affären
Jag fick en ny tröja. Nä, jag ville inte gå i affären. Mamma köpte den åt mig.
Christina Gustavson